Pepptext

Hej!
 
Hoppas ni har en bra vecka :) Redan onsdag idag ju, lill-lördag! Tycker tiden går läskigt snabbt... Både bra och dåligt, längtar till december och julen (sååå himla mysigt <3) men samtidigt är det så svårt att hinna med allt i vardagen. 
 
Vi älskar både att skriva och att hjälpa andra, och därför har vi skrivit många olika pepp-texter för att hjälpa andra som varit i samma eller en liknande situation som vi varit i. Vi har båda kämpat mot ätstörningar men tillsammans har vi krigat oss upp och mår idag så himla mycket bättre även om vi har en bit kvar. Vi tänkte att ni kanske kunde bli peppade och på något sätt få hjälp/pepp/inspiraion av våra texter så vi tänkte därför fråga om ni skulle vilja se mer av sådant här på bloggen? Här ska ni få läsa en text som vi skrev till en riktig kämpe för ett tag sedan. Hoppas ni kan inspiereras och peppas av något i texten! 
 

"Fina starka kloka du❤️ Åh vad jag blir varm i hjärtat av att se att du har viljan🙌 Någon stans inom dig finns det en liten kämpe som ser ljuset och fortsätter kämpa👊 Du vet att du måste fortsätta kriga, det finns inget annat val för livet är så himla mycket mer☝️ att ha en frisk och väl fungerande kropp ska alltid prioriteras i första hand❤️ Ibland känns maten jobbig, träningen dålig, ja allt känns mer eller mindre hopplöst och som om man inte räcker till. Det är i de situationerna det är extra viktigt att fortsätta kriga.👊 Att ta sig själv i kragen och bita i det sura äpplet💪 För det här är ingen lätt kamp. Det är otroligt krävande att dagligen behöva kämpa emot tankarna som talar om för en att man äter för mycket eller har en för stor mage.😖 Men egentligen, vad är FÖR mycket eller FÖR stor? Det finns inget riktigt svar på den frågan eftersom det är olika från person till person❤️ Ingen kan tala om för dig, mig eller min syster att vi äter för mycket eller inte är värda ditten eller datten.👀 Det är FEL👊 Du tränar, din kropp mår inte bra och du SKA gå upp i VIKT🙌 Då finns det inget alternativ. I alla fall inte när man väljer att leva som vi gör – ett aktivt liv med träningen som en stor del av vardagen☝️ Vi måste äta mat (mycket!😅) även om vi är proppmätta, har ont i magen, känner oss svullna, har jobbiga tankar eller inte är sugna. Eftersom din kropp inte fungerar normalt kan du inte lyssna helt på den🙀 Det finns inget som gör att det rätta alternativet är att hoppa över måltider och lyssna på den onda hjärnhalvan - då blir man INTE friskare.👀 Det skjuter bara upp allting och förstör ännu mer för kroppen🙀 Du kan inte ta in vad median säger, äta som alla på instagram och träna hur mycket du vill👀 Vi måste slita oss från träning och promenader för att istället fylla på mer MER energi än vad vi gör av med👊 Du är tvungen att äta regelbundet och alltid inkludera alla näringsämnen. För dig finns inga "för mycket". Du kan äta 100 g nötter på kvällen även om du ätit "tillräckligt" under dagen. Det gör oss bara gott även om det är svårt att förstå☝️ Några extra skedar nötsmör gör allt annat än att skada och några extra portioner är ett måste❤️ Du inspirerar oss och så många andra varje dag, din lilla kämpe👊😽 Du visar varje dag att du KAN, du VILL och du SKA✌️💪💃❤️ Fortsätt kämpa och utmana dig. Öka intaget successivt och ge kroppen vad den behöver👍 Även om man inte vill gå upp i vikt så är det bara att inse fakta🙌 och kom ihåg att alla har dåliga dagar ibland, de behövs också☝️😘 Men det viktigaste är att man aldrig får ge upp👊 puss och kram finis💗☀️ Vi vinner den här kampen TILLSAMMANS💞 Tillsammans är vi starkare, precis som de tre musketörerna<3"

Detta är verkligen finaste texten jag fått <3 tack Mina musketörer🙆🙅💁

Svar: Åh finis <3 Så himla bra att vi kan inspirera och peppa :*
tillsammansarvistarkare.blogg.se

Måsste man ha i proteinpulver eller kan man göra gott fluff på nått annat sätt svara gärna kram

Måsste man ha i proteinpulver eller kan man göra gott fluff på nått annat sätt svara gärna kram

Måsste man ha i proteinpulver eller kan man göra gott fluff på nått annat sätt svara gärna kram

Svar: Nej man måste inte ha proteinpulver för att göra fluff! Exempelvis kan du vispa upp äggvita som du blandar med ex kvarg, yoghurt, mixade frysta bär eller frukter, smak osv :)
tillsammansarvistarkare.blogg.se

Måsste man ha i proteinpulver eller kan man göra gott fluff på nått annat sätt svara gärna kram

Hej skrev förut men vet inte om de kom fram jag har vart svårt sjuk i anorexi i 22 år kämpar varje dag jag undrar så hur tog ni er ur det vad fick ni för hjälp eller gjorde ni det själva tacksam för svar en mycket lessen tjej kram louise 💕

Hej skrev förut men vet inte om de kom fram jag har vart svårt sjuk i anorexi i 22 år kämpar varje dag jag undrar så hur tog ni er ur det vad fick ni för hjälp eller gjorde ni det själva tacksam för svar en mycket lessen tjej kram louise 💕

Svar:
tillsammansarvistarkare.blogg.se

Hej skrev förut men vet inte om de kom fram jag har vart svårt sjuk i anorexi i 22 år kämpar varje dag jag undrar så hur tog ni er ur det vad fick ni för hjälp eller gjorde ni det själva tacksam för svar en mycket lessen tjej kram louise 💕

Svar: Hej fina du! Det gör ont i mig när du skriver att du varit sjuk så länge... :( Det ska INGEN behöva genomlida :( Nu är det lite svårt att svara enkelt på din fråga. I grund och botten tog vi oss ur det tillsammans. Vi bestämde tillsammans att vi måste ändra oss och kämpa för att bli fria. Sen fick vi lite hjälp vid sidan av, några från SCÄ kom hem till oss en gång, skolsystrar, läkare mm. Men jag kan faktiskt stolt säga att vi klarade det tillsammans! Sen har instagram också hjälpt oss mycket till en början för att förstå hur mycket mat som krävs. Vi peppade varandra och gör det fortfarande! Hjälper dig gärna mer och svarar på fler frågor så säg gärna till om det är något mer speciellt som du undrar över. Peppkramar till dig!!
tillsammansarvistarkare.blogg.se

Hej igen jag har med vart på scä har vart på sveriges alla behandlings hem för anorexi men ingen har kunnat hjälpa mej nu är jag hemma mår jätte dåligt svårt att äta alls hur började ni när ni bestämmt er ? Måsste fråga så jag vet var det både du å din syster som hadde anorexi är ni tvillingar ?? Hur gammla är ni ni svarar bara på det ni vill men om ni kan ge tipps hur jag kan komma igång å äta å vad så är jag tacksam massa kramar till er ❤️😊👍😘

Svar: Nej vi är inte tvillingar, jag är 18 år och min syster är 16. Vi hade båda anorexi ja...Åh vill bara hjälpa dig! Ingen ska beöva må så dåligt :( Vad är det som gör att du inte kan ta till dig av någon hjälp? Vi har som sagt också haft svårt för hjälp men eftersom vi har varandra så klarade vi det ändå. Nu vet jag ju inte vad du kan äta och så... Är det så att du inte äter vissa livsmedel och behöver lära dig att äta mer saker och mer mängd? <3
tillsammansarvistarkare.blogg.se

Jag vill ha tipps på saker jag kan börja äta hur gjorde ni när ni började jag klarade inte äta lagad matklarar inte menar jag det blir lite grönsaker rån mm vad började ni med som ni tyckte var lätast tränar ni mycket är ni helt friska idagkramar lussan

Svar: Hej! Förlåt att jag inte har svarat dig tidigare men har haft fullt upp i skolan... Tänkte att det var lättare att prata på kik? Men tänkte skicka några längre engelskatexter som jag tycker var väldigt bra här, kram
Something important to remember is that, no matter what treatment you go to, no matter how many people around you supporting you, no matter if you are forced to eat and forced to rest or allowed to just do your own thing. The choice to recover has to come from YOU!
Treatment is great, it can help motivate you to recover... be the support you need, make you realise that you actually do need food, that you do need to fight or health and life. But it also cant force you to recover... i am a shiny example of that.. i spent almost a year at Mando just being there... going between inpatients and daypatients and back to inpatients. I didnt want to recover, so i didnt. No matter if i was watched 24/7 i found ways to cheat with food and to exercise. And when i was a day patient i just didnt eat when no one was watching, i went out and ran.... i did everything i could to lose weight, to listen to the voice in my head and not follow the treatment program. And that resulted in me almost getting kicked out...
The staff at Mando tried and tried to help me... but i just didnt want it... Until that moment when i realised I no longer want to be sick anymore. That being sick was actually worse than trying to recover... that i would give recovery a chance.

And it was then that the treatment and support began to help me... not everyday was easy, i still cheated with some food, found it hard to relax until i began facing those fears and learned to eat my fear food and to spend a whole day and a whole week or two with no exercise... i had to face the fears to recover. And yes, i had the support of Mando and my mum... but also The work came from ME! Support is great, its NEEDED. But i was the one who did the hard work... it might look like i just sat there at the table eating my snack but at the same time i was fighting off 100 thoughts, debating whether i should purge afterwards, go for a run, whether i should just leave the table... fighting off the guilt of choosing an apple instead of a pear, of choosing vanilla yoghurt and not the plain yoghurt... calculating the calories, guilt for not skipping the meal, thinking of ways to compensate... so no, it was not just eating a snck, there was so much more to it. And then afterwards, when the thoughts of compensation came, but i glued my bum to the sofa and sat there. Put my feet up, kept them still. I lay there, staying calm. Fighting the anxiety, the guilt and the tears about to come.... and that process 6 times a day until suddenly thoughts of compensation werent as strong, the guilt and anxiety werent as bad anymore....
I had to fight all the time. People on the outside might not see that, what a tough job it is. Because IT IS.Recovery is one of the hardest things you will eveer do in your life, but its also the best thing in your life.
Because it gives you your life back.... when you are sick you DONT have a life... you think you do, but you are living within these 4 walls... and you need to break them down...step over the rubble and keep moving on with your life. Not stay there within the four walls.

It can take weeks, months, years for you to choose to recover. And sometimes you need that kick in the butt to actually get you to choose recovery... you need to be admitted to hospital, or to get tube feeding... or even to faint or end up doing something drastic to realise that you need to change your life. Or for some, all they need is a goal... they need something to fight for, have a reason... you DONT NEED TO HIT ROCK BOTTOM to fight for recovery. This is what many think. THey think they arent sick enough, or need to hit rock bottom before they can begin to recover... but its not just a ... ill lose 5 more kilo, then ill be happier and then maybe i can recover? I mean whats the point of that... losing weight just to have to regain it again? Think.... for every k
tillsammansarvistarkare.blogg.se




Kom ihåg mig?